Bröder!

Jag är lite dålig på att skriva här, men…

För några dagar sedan träffade jag Heimdull igen! Det var över ett år sedan sist och jag undrade om han skulle känna igen mig och sina föräldrar? Det gjorde han! 😀

Snäll och glad som han är så visar han tydligt att han är just det!
Fenrir kände snabbt igen honom oxå, och i vanlig ordning skulle han fostra honom, mer än de andra eftersom det var så länge sedan de sågs!
Heimdull fann sig snabbt i detta!
Det roliga i detta var att Skall var med oxå, och jag ville se hur de reagerade!
Skall är ju oxå som han är, en tönt! Hahaha
Sotis och kaxig, men bara om han får backup!
Först trodde jag att Skall skulle bli väldigt sotis, men det var inte alls så. Men han hakade gärna på Fenrir och ville visa sig större än sin storebror. Men så fort Fenrir var mer än en meter ifrån så var han inte så tuff!
Efter en stund visade sig däremot Heimdull dominant mot Skall, och Skall accepterade!
Det låter ju väldigt om dem alla när de håller på, men det är inte mycket mer än läten, inga hårda tag!
Men….Ice däremot!!!!! Sura tanten! Hon visade att hon inte ville att Heimdull kom för nära! Hon visar samma sak mot Hate, men mycket mer mot Heimdull, och det är väl för att han varit borta så länge!?
Hon va så sur att hon till slut sa ifrån till Skall oxå, och gjorde även ett misstag och fräste åt Fenrir!!!! hahaha
Hon va så sur att nafsade efter dem alla så fort de kom för nära!
Hon är liten mot dessa, men när hon blir sur så är det ingen som säger emot!

Det va lite synd bara att Hate inte kunde vara med. Men det går fler tåg!

Jag inbillade mig att det uppstod en sorts känsla av samhörighet mellan Heimdull och Skall även om de inte setts förr, men att de kanske av lukt eller något känner igen varandra!? Jag vet inte men det var intressant att se hur de var mot varandra!

Det är så härligt att se deras relation mot mig, för ryter jag lite om jag tycker de tar i lite för mycket, så slutade alla omedelbart!!!! Jag är fortfarande storpappa och respekten är enorm!
Så skönt med så väl fungerande hundar!!!!!!

Hur som helst så var det otroligt skönt för mig att få se lille Heimdull igen! Han var den första valpen att lämna mig, och det gjorde så enormt ont i mitt hjärta när lämnade oss!!!!!
Han var alltid glad och så mjuk! Hans ögon som jag liknade vid koögon för de var så snälla, sitter på min näthinna för alltid! Hans sätt att se på mig när han var liten var nästan överväldigande!
Att se honom nu som vuxen var såååååå skönt! Han är en underbar hund!!!!
Jag tror att Steve och Eva är glada över att ha honom!

Jag lägger in ett par bilder!

Snotra

Idag är jag glad! Snotra har äntligen fått ett nytt hem som är precis som ett hem hon behöver! Tror inte vi kunde hitta ett bättre?!
Mannen som nu har Snotra är el-allergiker och bor på så sätt perfekt för henne! Han sover i princip utomhus med sina hundar (han har två innan) och är således mest utomhus, vilket är precis som skuret för vilda Snotra!

Innan vi åkte iväg så messade jag Eva och frågade om hon ville komma med Heimdull (Rig) och träffas! Han har inte träffat sina föräldrar sedan han bytte hem, och nu så blev det ju ytterligare en miniåterträff!
Fenrir sin vana trogen mästrade båda sina valpar, men stackars Heimdull fick smaka mest på det! Han låg större delen av tiden på rygg med Fenrir och Snotra över sig!
Snotra är en kopia på Fenrir, och de finner varandra blixtsnabbt och verkligen stortrivs ihop! Deras nästan omärkbara språk sinsemellan är fantastiskt att se! (de flesta ser det nog inte ens)
Men de är båda extremt ”vargiga” i sitt beteende och bara på några sekunder hittar de sina positioner när de jagar stackars Heimdull! Det är tur att Heimdull är så otroligt snäll och glad i ALLT! Min ”lille” gris är precis som jag sagt från början, snällast på jorden! Till och med snällare än Ice, och det är inte dåligt! hahaha

Vi åkte sedan till Borås och träffade Snotras nya ledare.
Först var Ice, Fenrir och Snotra ute och sedan tog vi in Ice och Fenrir, och hans hundar fick komma ut och hälsa på Snotra! Först var detta inte alls något Snotra ville vara med om, hon ville in i bilen till mamma och pappa. Men väldigt snart fattade hon vad som skulle ske, och visade så underbara signaler och styrde faktiskt hela förloppet på egen hand! Det var hon som sökte kontakten och visade sin position! Så tydligt att det hela var klart på bara minuter!

Han hade en stor Mercedesbuss där hundarna satt bak, men Snotra fick sitta i framsätet denna resan!
carina lyfte in henne i bilen och Snotra hängde med huvudet över hennes axel och tittade på mig. Hon fattade så väl vad som skulle ske nu och var lite ledsen! Men hon hade redan accepterat detta! jag kramade om henne och snuttade med hennes otroligt fina lilla huvud, och pussade henne så mycket jag kunde, sedan brast jag och sa hejdå och var tvungen att gå därifrån!
Efter en stund åkte de, och till min enorma glädje så ser jag Snotra sitta stolt och tryggt och lugnt i sätet och bara tittar efter oss! Inte alls någon panik, utan hon sitter som en drottning och bara tittar på oss!
Så skönt detta kändes!!!
Och senare ringda han och sa att hon inte ens gnällt i bilen! Jag kände en sådan enorm lättnad över detta och kunde äntligen slappna av!
Jag har tänkt så många gånger att jag skall behålla Snotra för att hon är som hon är, och att jag började tvivla på att vi skulle hitta en som verkligen passade som ny ledare för henne! Så detta var verkligen så bra det kunde bli!
Jag saknar henne så mitt hjärta nästan brister och nu ser jag fan inte vad jag skriver som vanligt när jag skriver om dessa småskitar, så nu slutar jag och lägger in några bilder!
LOVE YOU SNOTRA!

:-D

Har ju glömt att skriva att jag träffade Rig nu igen!
Han kände igen mig och blev så tokglad och pussades så jag knappt fick luft! Han kunde inte heller låta bli att sin vana trogen bita i mitt skägg!

Men vilken utveckling!!!
Han är stor!
Att han växt har jag ju sett på hans blogg, men att se honom irl va något annat!  Var detta slutar vågar jag inte sia om alls!
Men vilken go hund!!!
Att han är go och innerligt snäll har jag sagt redan från början, han är den snällaste av dem alla, och med tanke på hur snälla alla är så är det svårt att säga så egentligen, men han är i en klass för sig!
Han är på något sätt så mild så han är svår att beskriva!
Men han är inte bara mild, han är även vild! Hahaha
Precis som han skall vara!

Det skall bli spännande att se honom runt 6 månaders ålder för då kan jag se hur han kommer bli!
Söt är han iaf!

Både Njord och Snotra är klara att flytta redan!
De som skall bli nya ägare till Njord krävs det inte lika mycket av som de som skall ta hand om Snotra!
Hon kräver mer nu i början för hon är betydligt livligare! Hon har ett helt annat driv i sig och det kommer ur hennes entusiasm! Hon har alltid varit tokglad, och ibland haft svårt att behärska sig!
Detta är väldigt positivt då hon har väldigt lätt att lära sig saker!
Men hon skall till ett hem där hon får uppmärksamhet! Det skall inte finnas jämnåriga hundar i familjen, helst ingen alls innan!
Hon är så fruktansvärt lik sin pappa på alla sätt och vis, så att hon blir en enormt bra hund vet jag redan nu!
Men hon är känslig så hon skall behandlas med en mjuk hand, det är det absolut viktigaste när det gäller henne! Det och mycket kärlek, då blir hon fantastisk!

Njord är en lugn och coll liten herre, och inte alls lika krävande! Han kommer bli en lugn och kelen myshund!
Han är smart, vilket alla iofs är, men han kommer inte göra saker i onödan! Lite bekväm kan man säga att han är!
Så där krävs inte lika mycket av de nya ägarna som det gör det gör hos Snotra!

Nu låter det lite som att Snotra skulle vara en svår hund! Nej nej och åter nej! INGEN av dessa är det minsta svåra, tvärtom så är de otroligt enkla!
Det handlar endast om sunt förnuft, konsekvens och en mjuk och kärleksfull hand!
Då får du en hund som är utöver det vanliga!!!

Suck!

Jag är så otroligt blödig när det gäller mina hundar!
Igår tittade jag på Evas blogg och såg min lille gris med sina koögon (haha) och jag kunde inte hålla tbx tårarna när jag läste när hon skrev att han ylade i bilen påväg härifrån! Stackars liten!
Jag vet att han har det bra och är älskad, men det handlar inte om det utan det är mina känslor för dessa ”små” krabater!
Idag tittade jag på Snotra på Carinas blogg, och jösses! Med tanke på allt som hänt så känner jag otroligt för henne!
Hon är så gudomligt söt så jag får helt enkelt låta bli att titta!
Jag vet inte om jag klarar se bilder på Njord eftersom han var den som kom mig närmast, inte i nuläget iaf!
Jag saknar dem något sjukt nu, och jag vill ha tbx allihop! Hahaha
Nä, inte så, bara känslomässigt!

Nu gäller det i första hand att hitta ett hem till Njord, och då ett hem där han kan få vara den han är till 100%! Något annat är otänkbart!
Lille klumpeduns! :-s

Dagen efter!

Sedan lille Heimdull lämnade oss märks en klar skillnad!
Ice och Fenrir märks det minst på, men de är aningen nedstämda.
Men på de andra valparna märks det klart att de saknar honom! De är inte alls lika aktiva och de är väldigt mycket mer på mig!
Garm som är Heimdulls tvillingsbror märks det mest på. De var de två som lekte mest med varandra och att han saknar honom märks väldigt!

Sista dagen med Heimdull!

Just nu känns det bara fruktansvärt hemskt, som jag mist ett av mina barn! Och på sätt och vis har jag ju det!
Men han kommer till ett hem där jag är övertygad om att han får precis så bra som jag vill att han skall få det! Men just nu hjälper det föga för jag är sjukt ledsen!
Det känns som att jag gjort fel!
Självklart har jag inte det men jag kan inte låta bli att känna så och jag saknar honom redan!

Han var myskillen som visade så enormt hur glad han blev varje gång han såg mig! Han pussade mig så febrilt att han emellanåt nafsade mig i läpparna, har va helt enkelt tokglad!
Så fort han fick chansen så ville han ligga i mitt knä, och där låg han lugnt medans de andra härjade tills han somnade!
Han är så mjuk och fin hund så de som nu har honom kan känna sig enormt lyckliga!
I vissa situationer var han lite osäker, och då fick jag ta honom i famnen och där kände han sig så trygg så jag kände det!

Herregud vad jag saknar honom!!!!

Jag lägger in några bilder på honom från den sista dagen han fanns hos mig!

På jakt i sin trädgård!

Med syrran!

Bråttom att kissa för någon har hittat vanten de leker med, och den vill alla ha!

Mammas pinne skall jag ha, inte syrran!

Ibland kan även jag vara tuff! Med hög svans ger jag mig på den vite djävulen!

Jag är väldigt duktig på att fjäska för pappa! Fast han är lite väl sträng ibland! Så då får jag pussas så mycket jag kan!

Det där repet storpappa satt upp smakar hur gott som helst, tom bättre än vanten jag har mellan tassarna som jag äntligen lyckats sno får alla mina syskon!

I storpappas knä i trädgården för sista gången! Det är så tryggt och skönt när jag ligger här så jag somnar nästan med en gång! Men han skall pussas så mycket så jag vaknar, men det är bara mysigt så jag somnar om igen!

Jag älskar dig lille Heimdull!!!