Avslut!

Hej alla!

Som alla vet så har jag inte skrivit något här på väldigt länge, men jag ser att sidan lever och nya följare dyker upp.
Jag kommer nu att avsluta sidan, men låta den finnas kvar.

Ice och Fenrir är döda. 😦
Fenrir fick ont i en tass, och det hela gick fram och tillbaks, och ingen hittade något fel. Men det blev plötsligt värre och det sista så verkar det som att det var någon form av nervskada för det drabbade hela en sidan på honom.
Fenrir var en stolt kung och mäktig inom hundvärden! Hans blotta närvaro räckte för att andra hundar skulle visa respekt. Han behövde aldrig ta i för att visa något. Han kände av varenda individ och hanterade sedan dessa utefter det. Människor som hundar. Vissa människor kunde han vara tuff mot medans mot andra var han som ett lamm, helt beroende på deras respons.
Jag och Fenrir hade en mycket speciell relation där vi mer eller mindre delade på all kontroll. Han fick göra som han ville och ta hand om vissa saker och han visste var alla gränser gick. Han var ohyggligt smart och det gick faktiskt att prata med honom och få en form av konversation. Han ver helt enkelt one of a kind.
Det tog mig fruktansvärt hårt när han gick bort. Han var så otroligt frisk i övrigt och hade kropp som en atlet. Orättvist.
Menja och Fenrir var ett radarpar. Där Fenrir var där var även Menja.
Utan Fenrir så förändrades Menja väldigt mycket.

Det gick en månad så fyllde Ice 11 år och hon och Menja lekte i snön. Ice sprang som hon alltid gjort. Mjuk i kroppen som en tvååring och gjorde kullerbyttor i full språng. Jag tänkte då att hon kommer överleva alla så som hon är.
Men kort därefter var det precis som att hon kände att hon gjort sitt, och utan Fenrir så var allt så annorlunda.De hade levt sida vid sida som det mest fantastiska par någon skådat, i 10 år! Saknaden efter Fenrir syntes på henne.
Detta började med att hon fick ont i en tass (!) när hon lekte med Menja. Men detta gick snart över, men det var i samband med detta som hon gav upp.
I slutet pumpade hennes hjärta knappt för att hålla igång kroppen.
Hon sörjde ihjäl sig.

På några månader hade Menja förlorat bägge sina föräldrar och hon var så nedstämd. Hon hade varit an valp nästan i 5 år och varit den med superenergi som hela tiden såg till att alla var glada. Hennes uppgift var att muntra upp alla och få igång dem.
Nu plötsligt fanns inte detta kvar. Hennes liv totalförändrades. Hon var så ledsen och nedstämd att jag ett tag trodde att det inte skulle gå att ändra på.
Men jag gav henne all min tid och sakta började hon återfå lite av energin och glädjen.
Det tog ungefär ett halvår för henne att bli normal igen. Förändrad, men normal.
Tragiskt nog, när vi trodde att det värsta var över så försvann ännu en familjemedlem och återigen blev det en knäck för Menja, och mig!
Min fru försvann från familjen och ytterligare en tung period stod framför oss. Det tog mig hårt men även Menja. Nu är det bara Menja och jag kvar.
Detta året har varit fruktansvärt och tagit sin tribut från oss. Men nu är vi på väg att återhämta oss återigen och Menja har återigen en ny roll.
Hon är inte på långa vägar den hund hon var då vi var 5 i familjen!
Men ett par gånger om dagen så kommer den där tokiga valpen fram och då gäller det att hänga på för detta ger oss bägge så mycket glädje. Vi kommer fortsätta vara den lilla flocken men med ett band som aldrig kommer brista!

Jag är så otroligt glad över att jag har henne! Hon är så känslig samtidigt som hon känner direkt hur jag mår. Hon gör vad hon kan för att få mig på bra humör och jag gör detsamma för henne. Utan denna lilla mjuka varelse hade jag inte klarat detta!

Vi är Tommy och Menja!

Härmed avslutar jag denna resa och tackar alla som följt denna resa genom åren! ❤

Fenrir ❤

Ice ❤

Tommy och Menja…Forever! ❤