Detta är så jobbigt och jag kunde inte igår!
Som en vän sa, den första och sista är jobbigast att lämna ifrån sig! Jag kan bara hålla med, och nu försvan bägge två!!! Och dessutom min absoluta favorit som jag ställt mig in på att behålla! Både Njord och Snotra var de två jag egentligen kände mest för av flera helt olika skäl!
Njord för att jag genast såg hans potential och den höll i sig hela tiden. Han var dessutom den som alltid ville vara hos mig så fort han fick chansen, mycket hellre än att vara med de andra valparna!
Han är så smart och jag fick ständigt anpassa deras rum efter hans rymningar! Till slut fick jag ge upp och de fick vara i köket istället! Men snart krävde de mer och så fick det bli!
Alla stunder jag haft med honom där han sovit på mig och sökt min närhet på ett så otroligt charmigt sätt gör att saknaden efter honom är enorm!
De senaste veckorna när det bara var han och Snotra kvar har varit obetalbara!
Snotra som är så lik Fenrir när han var liten har den senaste tiden varit helt otroligt härlig!
Hon har ett humör och kan inte dölja det alls! Hon visar genast hur otålig hon är genom sitt dubbelskall! Hon är så tydlig i sina signaler och visar det med både kroppsspråk och läten!
Hon är lite oroligare än Njord, men hon kände en så enorm trygghet med mig så då kunde hon lätt göra allt!
Hon har hela tiden när hon njuter pratat väldigt, även i sömnen när man tog på henne! Och hon ver så glad att hon helt enkelt var tvungen att bita på mig samtidigt som jag klappade på henne!
Hon kunde ligga på rygg länge och sprattla med benen och knorra bara jag inte slutade klia henne!
Efter en stund blev hon trött och då skulle hon ligga tätt inpå mig och sova!
Detta var lite av ett problem för de båda var lika sotis och låg en vid mig så blev den andre sur och visade det direkt!
Men det fick jag lösa genom att ha bägge nära mig och klappa dem samtidigt!
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om dessa men det är tungt just nu!
Igår när det var dags att åka så satte jag mig på golvet i hallen, och de satte halsband på Njord, han var med på noterna, men när det var dags för Snotra så ville hon inte!
Jag fick sätta på henne det, och direkt efteråt fattade hon vad som var på väg att ske!
Hon satte sig en bit bort och var orolig och hade öronen rätt ut!
Njord började känna oro han oxå och la sig framför mig.
Snotra blev mer orolig och kom och satte sig i mitt knä och Njord kände samma sak!
Det var som att de skrek ut i sin tystnad; Låt oss få stanna!
Jag blev helt förkrossad och kände bara att jag svek dem!
Jag satt och myste med dem en stund men det hela blev bara värre och jag klarade det inte mer!
De fick lyfta upp dem och bära ut dem.
Jag trodde faktiskt inte innan att det skulle bli så svårt, men detta var det värsta jag varit med om!
Ingen människa har faktiskt fått mig att bli så ledsen!
Jag svek mina barn kändes det som!
Just nu så känns det som att aldrig mer!!!
Jag lyckades lura Ice och Fenrir så bra att de inte märkte att de var borta. Inte förän sent på kvällen letade Ice lite efter dem, men inte det minsta hysteriskt, utan bara undrande!
Jag tror att de tagit detta ok, även om de är aningen nedstämda idag!
Fenrir märker så väl på mig när jag är ledsen och det ser faktiskt ut som att han verkligen lider med mig och försöker trösta mig så gott han kan!
Det märkliga i detta som inte alls har med saken att göra är att jag kände igår och idag att detta påverkade mig på ett helt annat sätt oxå! Min syn på en speciell människa!
Det är så svårt just nu att skriva mer om mina älskade ”små” bäbisar, så jag slutar med att lägga in några av de sista bilderna jag tog på dem!
Min älskade lille Njord!!!!!
Pappa och dotter!
Mamma och son!
På sin favoritplats i köket där de sovit med öppen dörr varje natt tills de fick sova i min säng! Svinkallt, men där ville de sova!
Så söta!
Farväl…
Det är så tyst och tomt här nu! Ingen spänstig liten Snotra som trippar runt, och ingen klumpig Njord som klufsar omkring!
Tyst och tomt! :’-(
